Klas Östergren Pristagare 2012
Ellen Matsson
Klicka här för högupplöst bild fri för publicering 
Klas Östergren vid
Selma Lagerlöfs skrivbord
Foto KM IDÉ
Prisnämndens motivering:
»... för en svindlande klarsynt berättarkonst som ställer det samtida i avslöjande blixtbelysning och ger
de existentiella frågorna en mytisk
och humoristisk gestaltning«

Klas Östergren
Få litterära genombrott kan jämföras med det Klas Östergren åstadkom med romanen Gentlemen 1980. Alla läste den, alla älskade den. Historien om bröderna Morgan, Henry, den före detta boxaren, och Leo, den alkoholiserade poeten, var skamlöst underhållande på det genomtänkta och genomlevda sätt som bara stor litteratur är och vi började lite till mans använda ordet »luguber«, hämtat direkt från inledningen av Östergrens roman. Här, i själva den fabulerande men också existentiellt grundade tekniken, finns en självklar beröring med Selma Lagerlöf. Klas Östergren är, precis som Selma Lagerlöf, en berättare som förtrollar sin läsare omedelbart, från första meningen. Med Gentlemen lyckades han dessutom belysa samtiden och ta farväl av det svenska folkhemmet. Den är på alla sätt en av den svenska 1900-talslitteraturens viktigaste verk.

Gentlemen var Klas Östergrens fjärde roman. De hade föregåtts av en lovande trio – Attila (1975), Ismael (1977) och Fantomerna (1978) – skrivna av en brådmogen ung man, bara dryga 20 år gammal, och däri finns också dessa texters tematik, vuxenblivandet.

Efter Gentlemen tog Klas Östergren nästa stora litterära steg, på Österlen, dit han flyttade i slutet av 80-talet och skrev tre romaner som fortfarande gör ett outplånligt intryck på sin läsare. Med Ankare (1988), Handelsmän och partisaner (1991) och Under i september (1994) har Klas Östergren skapat ett alldeles eget »Österlen noir«- landskap som ångar av alkohol, kärlekslängtan och livsångest. Kapten Wulff-Hansen, fiskaren Dan Holten och fotografen Brandy är karaktärer man aldrig glömmer, omgärdade av en litterär kraft som inte står Joseph Conrads antihjältar efter.

Klas Östergrens samlade författarskap visar överhuvudtaget på en litterär virtuos, en språklig dynamo, som rör sig lika elegant, ledigt och slumrande kraftfullt vare sig han skriver romaner, TV-manus eller kortprosa. I den sistnämnda genren är Med stövlarna på och andra berättelser (1997) ett mästarprov, liksom Tre porträtt (2003). Hans lyhörda översättningsarbete är också betydande, inte minst hans sätt att ge Henrik Ibsens dramatik svensk språkdräkt.

Tråden från Gentlemen tog Klas Östergren upp med Gangsters (2005) – en förbluffande fascinerande vidarediktning på genombrottsromanen som återigen kritiskt speglar sin samtid och oavbrutet underhållande berättar sin historia. Samma ton finns i den senaste romanen, från 2009, Den sista cigaretten. Bara början är svindlande – vi befinner oss på The Met i New York, Puccinis La Bohème ska strax börja, men vi är inte alls i den amerikanska världsmetropolen visar det sig snart, utan i en liten landsortsbiograf på Österlen som ska sända opera digitalt. Romanjaget har sällskap med sin granne, bonden Ronny, och där dyker också en person från det förflutna upp, som får hela historien att ta sin början. En historia som innehåller ett invävt resonemang om konstens väsen som säkert provocerar många, men också berör. Det är mäktigt och listigt skrivet och efter nämnda inledning på landsortsbiografen är man fast. Så fast som man bara blir när stora berättare sätter klorna i en, de må heta Klas eller Selma.

Stefan Eklund
 

Albert Bonniers Förlag
Box 3159
103 63 Stockholm
08-696 86 20
www.albertbonniersforlag.se