Jan Lööf Pristagare 2010
Jan Lööf klicka för högupplöst bild
Jan Lööf vid sitt verk Djungel Foto Krister Broberg
Prisnämndens motivering:
»Med sin magiska realism av ord och bild
skapar Jan Lööf världar där alla åldrar och känslor får plats.
Fantasins jättebin surrar i hans fall med en alldeles originell
och egenartat trösterik ton.«


Jan Lööf
Född 1940. Jazzmusiker, bilderboksskapare, serietecknare, illustratör, författare, översättare, skådespelare, bosatt på en ö i Grekland. Sedan bilderboksdebuten 1966 trogen förlaget Carlsen/if (nu Bonnier/Carlsen) och kultförklarad skapare av en rad odödliga figurer i olika medier – seriefigurerna Bellman, Felix och Ville, bilderboksfigurerna Pelle, Skrot-Nisse, Örni och Matilda, TV-figurerna Bertil Enstöring och Ture Björkman – och känd som Janos, en av de bakande bröderna i Håkan Alexanderssons och Carl Johan de Geers TV-serie Tårtan (1972).

Jan Lööf odlar måhända en utpräglat manlig värld, men när han anger sina förebilder och idoler är de med ett undantag kvinnor. Till hans stora berättare hör H. C. Andersen, Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren, i bildhänseende är de omedelbara förebilderna Elsa Beskow, Tove Jansson och Ingrid Vang Nyman. Av dessa står han närmast Vang Nyman och hennes tydliga och lite grova tecknarstil, där tingens funktion och tyngd hela tiden redovisas: så här ser en stol ut, en skåplucka, en rördragning. Hos dessa båda tecknare är allting rumsligt, funktionellt, fysiskt påtagligt, linjerent och närmast naivt uppriktigt; det lätta fågelperspektivet ger betraktaren full överblick, utan svårtolkade överskärningar, perspektiviska förkortningar eller skuggor. Denna estetik har Lööf vidareutvecklat i sina många detaljrika stadsbilder, som i de flesta fall knyter an till barndomens Trollhättan. Förutom rader av skrotupplag och fruktaffärer fanns här spektakulära tekniska sevärdheter – slussar och vattenfall, ångturbiner och lufthammare – och fantasieggande och storslagna industrier som försågvärlden utanför med lokomobiler och lokomotiv, turbiner, flygplan, bilar – och Trollhätteglass! Här handlar det om att Lööf hänger sig åt magisk realism i sin bokstavligaste och sinnligaste mening!

I denna värld, då och då integrerad med kvarteren runt Hornsgatspuckeln–Blecktornsgränd–Mariatorget i Stockholm, och numera även tekniskt uppgraderad till iMac-datorer och mobiltelefoner, utspelar sig Jan Lööfs olika äventyr och skrönor. Här är tillvaron fylld av en annan, mer klassisk magisk realism: allt kan hända i en värld av trollkarlar, sjörövare, bovar, agenter och eremiter på flygande öar, fyrskepp och planeter, i rymdfarkoster och otaliga självbyggen. Riktigt hur övergångarna ser ut eller hur världarna förhåller sig tids- och platsmässigt till varandra blir inte alltid helt klart. Men de ofta sanslöst händelserika historierna löser alltid upp sig i lekfullt lyckosamma slutscener.

Blyertsen och akvarellen, den tydliga linjen och den transparenta färgen som låter ana papperet, är alltid grunden i bilderna, även sedan han börjat använda datorn som redskap. Hans första tre bilderböcker är svartvita, känsligt tecknade i tusch med tidstypisk enstaka dekorfärg. Den kanske mest bärkraftiga, Morfar är sjörövare (1966) omarbetades 1973 – i den numera välkända tecknarstilen och lite dämpade färghållningen – och är numera en klassiker tillsammans med Sagan om det röda äpplet (1974) och Skrot-Nisse (1976). Vid sidan av dessa storbilderböcker bidrog Jan Lööf med fyra titlar till förlagets Pixi-böcker, samtliga numera uppdragna till större format och i ett fall utvidgad till en egen svit, Pelle-böckerna. I de senaste av dessa, Pelle och Frasse (2009), sammanför Lööf sin huvudperson från Pelles ficklampa (1978) med huvudpersonerna i TV-serien Tårtan (1972). I Pelle på planetfärd (2010) knyter han samman Pelle med figurerna i TV-serien Skrot-Nisse och hans vänner (1979–83). Denna interna, metalitterära lek mellan personer ur de olika världarna hör till de lyckosamt skruvade dragen i Jan Lööfs berättande: det visar sig alltmer handla om en sammanhängande värld. Och att påstå att många historier är bemängda av referenser till klassisk populärfiktion, film och internationella serier är närmast ett understatement. Inte minst infallen att förse de många myllerbilderna från olika vardagliga gatuhörn (i t. ex. Pelle och Frasse), nöjesfält och jazzklubbar (i Ta fast Fabian!) med historiska gestalter och nutida kändisar ger en extra poäng åt den äldre läsaren: Vem är det som dansar i röd klänning på dansbandsplaneten (i Pelle på planetfärd) om inte Gudrun Schyman?

Ändå är det jazzen, som är den verkliga grundkomponenten i Janne Lööfs universum – och precis som när det gäller musicerandet får tecknandet inte bli för fint och utstuderat. Själv säger han sig alltid ha sett sig som en jazzmusiker som försörjer sig på bilderböcker.

Ulla Rhedin, bilderboksforskare

Bonnier Carlsen
Box 3159
103 63 Stockholm
08-696 89 30
www.bonniercarlsen.se
2010 års pressinfo om pristagaren och Kulturveckan